Tio över ett

Titel: Tio över ett

Författare: Ann-Helén Laestadius

Betyg: 5

Jag blev glad när den här boken vann Augustpriset. Inte för att jag hade läst den – men för att jag har träffat och läst annat av Ann-Helén Laestadius. SMS från Soppero och Hej vacker. 

Nu har jag äntligen även läst denna. Jag har lärt mig om Kiruna och gruvan. Staden som ska flyttas. Intressant – hur skulle det kännas? Flytta en stad, se sitt hem rivas. Smärtsamt att tänka på.

Maja är tonåring och vaknar varje natt 01.10 redo för att de ska spränga i gruvan, hon bevakar sin familj så att de ska hinna fly om något med sprängningen går fel. Det är hon som måste skydda dem. Ingen förstår, inte mamma och pappa inte bästisen Julia. Det är bara hon som är rädd. Varje natt.

Detta håller såklart inte i längden och Maja börjar må riktigt dåligt – av stress och av sömnbrist. Sedan behöver hon utöver detta ha koll på kärleken Albin, hockeykillen i hennes hjärta. Fast det vet han inte. Än. Han dyker upp på bokcirkeln på biblioteket.

Jag gillar den här boken. Värme, sorg, vanliga människor i en ovanlig situation i en unik stad. Fin skildring av ångest och rädsla och hur den förlamar och skräms. Maja skäms för sina egna reaktioner. Gör tappra försök att skämta bort det hela.

Utmattningssyndrom. Jag stirrar misstroget på henne. /…./ Tonåringar skär sig i armarna. Kunde inte jag fått en normal släng av självdestruktivt beteende i stället för att gå in i väggen.” (103-104)

Utmarker

Titel: Utmarker

Författare: Arne Dahl

Betyg: 4

Ni vet att jag gillar deckare och i synnerhet Arne Dahl. Denna lånade jag på biblioteket när jag var förbi. Att jag läst detta bok på för mig under terminen kort tid är i sig ett högt betyg. Återigen en splittrad läsupplevelse.

Utmarker hade jag lagt på minnet eftersom delar av handlingen utspelar sig i Sollentuna, i Helenelund, som alltid lockar det extra att läsa om platser som är lätta att relatera till.

Vi träffar Sam Berger som utreder ett försvinnande och är helt uppslukad av utredningen. Han fruktar att han är i hasorna på en seriemördare. Sedan tar utredningen en konstig vändning. En Säpopolis blandar sig i utredningen och allt tar en ny vändning.

Intrigen är inte på något sätt lättförklarad och det är massor att ta in. Det är högt tempo och spännande hela tiden.

Deckare har alltid  teman som angriper det mänskliga och vad detta gör med oss. I den här boken handlar det om hämnd, mobbning och utanförskap, något så skoningslöst att det är smärtsamt att läsa. Det utvecklar sig i vilket fall till galenskap och en galenskap som verkligen får det att isa i ådrorna.

Väldigt läsvärt av Arne Dahl.

The Gunslinger Dark Tower

Titel: The Gunslinger

Författare: Stephen King

Betyg: 3,5

Det här började med att jag läste att den här serien, eller i alla fall första boken, ska bli film. Jag ville se till att jag hade läst böckerna först.

The Gunslinger är på många sätt ett mästerverk, språk, stämning  – fantastiskt bra. Jag läste den på engelska och de många beskrivningarna innehöll många nya ordför mig på engelska.

Vi får följa the gunslinger, Roland, som lämnar sin barndom bakom sig efter att ha dräpt sin lärmästare, kanske lite påhejad av the man in black  som hemsökte honom i skepnad av en tyrann till styvfar. Nå, ni förstår att detta är riktig fantasy där världarna inte riktigt passar in i verkligheten och ändå.

Miljön känns lik westernfilmerna från 80-talet med bla Clint Eastwood. Vi förstår att det har hänt något allvarligt med världen, det är torrt, varmt och kargt. Männen har få ord och kvinnorna färre (än så länge).

Ett av favoritstyckena i boken är när huvudpersonen kommer till en stad och en saloon där en person tagits över av the man in black och får liv på nytt efter döden – sedan är det utför med allt och alla. En servitris förälskar sig i the gunslinger och de har väl ett sorts förhållande kort. Sedan efter att ha dödat halva om inte hela stan vandrar han vidare.

Så fortgår berättelsen och ett tag har han sällskap av Jack, en pojke.

It occurred to him later that this was when he started to love the boy, which was, of course, what the man in black must have planned all along. Was there ever a trap to match the trap of love?” (sid. 99)

Det slutar med att han inte når tornet, men han kommer i kapp the man in black, som inte har så mycket hjälp att erbjuda. Äventyret måste fortsätta.

Jag har haft pinsamt lite tid och energi att läsa och det har lett till en splittrad läsupplevelse, men jag rekommenderar den här världen. maskulint, ja, hyfsat. Jag har så svårt att stå emot dessa världar och deras äventyr – alltid ett sökande. Ett sökande efter – ja vad? Egentligen.

 

Hustrun igen bokcirkeln.

Brukar prata med mina elever om att förutom att läsa så är det bäste med läsandet att diskutera det lästa med någon.

I torsdags pratade vi i bokcirkeln om Hustrun av Meg Wollitzer. Vi tyckte om boken, men kanske inte någon av karaktärerna i den.

Ser att jag när jag hade läst den såg det lite som att Joan hade utplånat sig själv i äktenskapet med Joe. Men hade hon verkligen det? Var det inte så att egentligen fick hon också ut något av den symbios de levde i? Hade hon verkligen fortsatt sitt skrivande i ett annat äktenskap? Hade hon på egen hand med eget namn blivit utgiven? Behövde hon Joe som en katalysator?

Det är intressant att tänka sig att ingen av de var att se som offer och att det sällan är så enkelt även om det i äktenskap definitivt kan finnas offer.

Jag tänker att författaren i Joan och Joe i två personer skapar EN genuint bra författare. Den ene får syre av den andre.

Ja, detta är väl det uppenbara beviset på att litteratur växer och får mening när den diskuteras.

Hustrun

Titel: Hustrun

Författare: Meg Wolitzer

Betyg: 4

Gillade den här boken, det känns bra för det var jag som valde den till bokcirkeln denna gång.

Det här är en bok som passar in in raden av böcker som på olika sätt tar upp ”kulturmannen” och kvinnorna runt honom, med stort H.

En ung Joan börjar på Smith College, en kurs i kreativt skrivande som leds av Joe Castleman. Joan är en begåvad skribent och får beröm för sina noveller. Hon förälskar sig snart i Joe. Detta blir slutet på ett äktenskap för Joe och han lämnar sin fru och en nyfödd dotter. Joan hoppar av studierna och följer med Joe till New York.

De lever ett liv tillsammans, Joe slår igenom och blir en världsberömd författare. Vi träffar först Joan på ett flygplan till Helsingfors  – de är på väg dit för att motta ett litterärt pris Joe har fått. De är nu i 70-årsåldern. Hon beslutar sig för att lämna honom efter 40 års äktenskap.

Boken berättar om deras liv och vad som hände med Joans eget liv, som helt fick stå tillbaka i favör för makens berömmelse och skrivande.

Det här är en fin, intellektuell och välskriven bok, utan att vara på något sätt svår. Det är eftertänksamt och vi läsare reflekterar med Joan och det hon återger av sina livsval och äktenskapet med Joe.

Lärarens återkomst

Titel: Lärarens återkomst

Författare: Jonas Linderoth

Betyg: 3-4

Svårt att betygsätta en mer fackinriktad bok, det är populärvetenskap blandat med tyckande och det är ärligt talat svårt att vara opartisk i läsandet.

Vi börjar från början. Jag köpte den här boken efter att ha läst om den på sociala medier och den lät intressant och lite i linje med mina funderingar.

Jag är lärare och inte professor och har bara med mig insikten/magkänslan att på bara ett femtontal år har det hänt saker med mitt yrke jag inte helt stöttar. Det är systemfel och Linderoth lindar inte in sin kritik av konstruktivismen och ”eleverna ska äga sitt lärande”. Det vet alla lärare att det är få elever som klarar av, det är därför mitt yrke finns.

Jag tänker inte analysera alla strömningar och idéer här för det är inte vad den här boken mest har gett mig. Jag kan en del om den teoretiska bakgrunden till våra läroplaner och till den ideologi som svenska skola har styrts in på. Är ofta kritisk dessutom. Nej, detta var inte behållningen. Behållningen var att känna igen mig i beskrivningar av läraryrkets nuvarande absurda situation och i det som Lärarhögskolan förmedlar som ger mig mest. Det är skrämmande läsning, det är pinsamt och ovärdigt en kunskapsnation. Inget mindre än så.

Mest berörs jag av beskrivningen av hur äldre, erfarna och DUKTIGA pedagoger har behandlats när de stått upp för sina erfarenheter. Erfarenhet respekteras inte, genomgångar är alltid onödiga och TÄNK på att ingen orkar ens lyssna. Det kallas lärarledd undervisning.

Det händer aldrig att någon chef eller rektor eller så frågar hur det går i mina ämnen, utan allt handlar bara om att arbetslagen ska vara något som vakar över barnen och deras sociala utveckling och att alla mår bra och att vi samarbetar” (s.80)

I ett arbetslag med som samlar lärare med väldigt skilda ämnen saknas ett gemensamt kunskapsfält. Det man däremot delar är sina erfarenheter av eleverna. Deras trivsel och sociala aspekter av deras liv blir kollegornas minsta gemensamma nämnare /…./ Det betyder att ämnesinnehållet inte får en naturlig plats i lärarens vardag. Skolan blir social omsorg med pedagogiska förtecken stället för att vara pedagogisk omsorg med sociala förtecken” (s.80).

Exakt så! Denna SO-lärare och författaren beskriver exakt det jag saknar allra mest, egentligen hela tiden – mitt ämne? Mina ämneskollegor? NÄR pratar vi pedagogik? Detta är skolans största och allvarligaste systemfel. Boken beskriver detta nästan hjärtskärande i delar och det är inget annat än skamligt hur äldre lärare behandlats och har sett sina förutsättningar försämras.

En annan märklig sak är att ingen frågar efter resultat och statistik. Inte ens NP analyseras genomgående. Vad har hänt?

Det var bra att som lärare läsa den här boken och den ger mig lite revolutionslusta. Det hänger på oss, individerna. Organisationen verkar vi inte rå på i nuläget.

 

 

 

Flickan och skammen

Titel: Flickan och skammen

Författare: Katarina Wennstam

Betyg: 4

Den här boken köpte jag när Katarina Wennstam var på en bokhandel  i stan och berättade om boken samt signerade. Jag har läst hennes bok skymningsflickan mfl och inser att hon är en viktig författare med det budskap hon har. När det framkommer mer och mer att det bottnar i egna upplevelser (de står absolut inte i fokus bara så att ni vet)  blir jag tacksam att Wennstam orkat skriva detta.

Flickan och skammen skulle jag vilja att många läste.  Klarsynt och smärtsamt tydligt berättar Wennstam om kvinnor som blivit ”stämplade” som horor, hon kallar det ”slutshaming”. Vi får ta del av historien och av kvinnors berättelser om att vara utsatta för ryktesspridning och skam för sin sexualitet, eller påstådda sexualitet. Det upprör mig och det som är mest iögonfallande är hur gammalt detta fenomen är. Inte i ett enda fall har skulden fallit på pojken, eller pojkarna.I alla fall inte i någon egentlig mening.

Nej, det är värderingar om kvinnlig sexualitet som det handlar om. Bilden av horan och Madonnan återfinns som bekant i bibeln. Att det sitter så djupt.

Intressant och även  lättläst på ett sätt. Mest värdesätter jag att få tydligare ögon att se med och att bemöta detta med. Kommer att ha en högre medvetenhet nu känns det som.

Budskapet blir: Skulden och skammen var aldrig din. Det är det vi måste få dessa flickor att förstå.

Böcker jag minns 2016

OK, nu ska jag vara ärlig och inleda med att säga att det krävdes viss research för detta. Minnet är inget att skryta med direkt.

Här är några böcker jag minns från 2016

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Den levde upp till välförtjänad hype.

Skymningsflickan av Katarina Wennstam. För skildringen av de som inte blir trodda.

Lila av Marilynne Robinson. Vet inte om jag fattade hälften, men nu har både jag och Barack Obama läst den. Det var något med den jag gillade.

Riot av Sarah Mussi. En ilsken upprorisk och drastisk ungdomsroman som jag föll pladask för.

Delirium av Lauren Oliver: Magiskt! Skildring av ett samhälle där kärlek klassas som psykisk sjukdom och kär det blir man. Romantiskt, spännande och sorgligt.

Skulle gissa på att ca 36-37 böcker är lästa detta åt och i min värld är det ganska futtigt med tanke på min hysteriska dystopiläsning i somras, men ge och ta så hamnar det någonstans där.

Nu ska jag läsa klart Katarina Wennstams faktabok Flickan och skammen och sedan även ta seriöst tag i Lärarens återkomst. Så det blir lite mer faktainriktat ett tag nu.

Må 2017 bli ett härligt läsår (finns några ohärliga?).

Det som inte dödar oss

Titel: Det som inte dödar oss

Författare: David Lagercrantz

Betyg: 5

På temat ligger lite efter i livet så har jag äntligen fått ro att läsa fortsättningen på Milleniumseriren. Det höga betyget är ett igrnkännandets betyg och en glädje över att återse de utmärkta karaktärerna.

Det går inte bra för Millenium och Mikael Blomkvist är uträknad och frustrerad. Då får han ett tips om att en svensk forskare har kommit över forskning och kunskap som är rent sprängstoff. Nu är han i fara. En sen natt ringer denne Professor Frank Balder till Blomkvist och vill personligen tala ut. En sorts livförsäkring. Blomkvist hinner inte träffa honom. Samma natt mördas Frank Balder i sitt hem. Blomkvist anländer i  samma  stund. 

Det ena leder till det andra och snart anar Blomkvist Lisbet Salanders inblandning och de har åter gemensamma intressen. 

Det är rappt, spännande, hyfsat intelligent trots all action. Det går i ett högt tempo. Jag gillar Salander och Blomkvist och deras ömsesidiga respekt. Det är i all tragik också njutbart att läsa  när Lisbet Salander läser lusen ur en kvinnomisshandlare för det är bara hon som kan göra det med en sådan iskall ilska bakom orden. 

Jag gillar det här och tycker det är läsvärt. Detta får avsluta mitt läsår 2016 – det kommer jag  summera lite i kommande inlägg – må vara publicerat på det nya året…temat var ju komma i kapp – eller ligga lite efter som sagt. 

Till Er som läser – ett synnerligen gott nytt  2017. 

Farsot

Titel: Farsot

Författare: Charlie Higson

Betyg: 4

Jag gjorde muntliga delen av nationella proven när ett kort utdrag ur denna roman dök upp. Jag blev nyfiken och lånade den på skolbiblioteket. Det var det värt.

Vi är i England och i inledningen är vi på en internatskola. Alla vuxna, eller alla över 14 år ungefär,  är smittade av en sjukdom och har antingen dött eller lever i någon form av zoombieliknande tillvaro och – de äter barn. OK, håller med att det är en aningen maxat – men det är bra.

Ett gäng pojkar lever instängda på skolan. Varje natt jagas de av de vuxna som vill åt dem, maten börjar bli ett problem och de inser att det inte är hållbart att vara kvar. De lyckas ta sig ut och lämnar skolan. Tanken är att ta sig mot London. På vägen måste de hitta mat, i alla fall konserver och vattenflaskor.

De blir överfallna och många av de dör. Då dyker en buss upp och plockar upp dem. Chauffören är vuxen och heter Greg. Han är inte smittad. Tror de i alla fall. De kliver på bussen och träffar andra som Greg har plockat upp. Sedan börjat Greg bete sig underligt. De är nog inte så trygga på bussen som de tror.

Den här historien håller att rasande tempo och du bara dras in i dramatiken. Här finns egentligen inga hjältar eller skurkar, bara barn som kämpar för att överleva i ett London överfullt av sjuka vuxna på jakt. Efter dem.

Det här är exakt den typ av berättelse jag har svårt att motstå. Jag kan varje uns av spänningsuppbyggnaden, det lugnare mellanspelet, den planterade stegringen i spänningen och det fungerar som ljuv musik.