Tala är guld

Titel: Tala är guld

Författare: Cammie McGovern

Betyg: 3,5

Jag har hittat hit igen – livet eller nej, jobbet, har kommit emellan. Fick den här boken i min hand via en elev. Då ökar alltid läsintresset.

Tala är guld är både en vanlig ungdomsbok och en ovanlig. Det är en kärlekhistoria mellan en flicka med celebral pares och en pojke med tvångssyndrom.

Det börjar med att Amy skriver en uppsats. Om att hon trots svår Celebral Pares känner en tacksamhet och hävdar att hon har haft tur – med livet och sin familj. Matthew reagerar och tvivlar starkt på att det Amy skriver är sant. INGEN i hennes situation skulle någonsin kunna känna så. Han berättar också detta för henne.

Detta startar en pågående diskussion och den slutar med att Amy utbrister ”Du behöver inte säga förlåt. Du har rätt. Herregud. Jag kan knappt fatta hur rätt du har”.

Amy försöker sedan ändra på detta och hennes familj anställer studenter som ska vara Amys följeslagare/assistenter under dagen i skolan. Matthew blir en av dessa. Det visar sig att Matthew själv inte har det så lätt. Han har starka tvångssyndrom, men tror att han döljer de väl. Deras relation utvecklas och de blir förälskade.

Det här är en engagerande och stark berättelse om två mycket speciella personer som trots sina ytliga handikapp har så stora tankar och känslor. Kommunikationen de emellan är mest skriftlig eftersom Amy knappt kan prata. Med den kommunikationen är desto mer ett bevis för vilket rikt inre de har.

Jag kan se delar av boken jag tycker är lite överdrivna, men ändå är det fascinerande att alla känslor och det levande de berättar för varandra får mig att glömma alla de hinder de stöter på både fysiskt och psykiskt. Värme humor och smärta – som livet självt.

Flickoffret

Titel: Flickoffret

Författare: James Oswald

Betyg 3-4

Flickoffret är skriven av James Oswald, en hyfsat ung sådan som på fritiden föder upp får på en boskapsfarm i Skottland.

Kommissarie McLean är väl ungefär i min ålder och nybliven på sin tjänst efter befordran. Han har sin farmor, som ligger för döden i koma på sjukhus. Han förlorade sin fru, eller sambo för ett tag sedan. Typisk bakgrund för en arbetsnarkoman till polis som är duktig på jobbet, men inte har det så bra bevänt med det privata. Just det – ska nämna att han är rik, eller att hans farmor är det  – så att jobba för pengar är inte helt livsavgörande för McLean.

Det handlar om rituella mord, en flicka hittas mördad  – men brottet begicks för närmare 60 år sedan. Det är ett bestialiskt mord som innefattar en ritual där inre organ skärs ut, ja, detaljerna är minst sagt blodiga. Sedan förekommer andra mord i boken men till sist förstår vi hur det hänger i hop – tror jag. En av invändningarna jag har är just att det går i en rasande fart och det är massor av olika trådar att hålla reda på. Finner mig tappa dessa som läsare trots att det hela tiden är väldigt spännande.

En typisk deckare av brittiskt snitt  – så som jag vill ha dem. Jag tror att jag kommer att läsa mer av James Oswald om kommissarie McLean. Bara för att det är så brittiskt.

Mr Mercedes #Sommarläsning 14

Titel: Mr Mercedes

Författare: Stephen King

Betyg: 4

Mr Mercedes kommer troligtvis bli sista sommarläsningen, snart är det åter till verkligheten och mindre av sommarens tid till läsning.

Stephen King är sedan länge en av mina favoritförfattare. Det började en magisk sommar i högstadiet när jag på biblioteket hittade tegelstenen/mästerverket DET. Bara att hålla i den här underbart tjocka boken var nytt och spännande, troligen min allra första tjocka vuxenbok och skräckbok. Tror det var mellan 7:an och 8:an, men är inte säker. Jag sögs in och läste helst ute i solen när familjen arbetade med sitt runtomkring. Clownen Pennywise skrämde livet ur mig.

Mr Mercedes är spännande, den är ganska läskig, men det är en thriller inte en skräckroman. När jag tittar på omslaget så uppges det att detta Kings första renodlade thriller.

En mercedes kör rakt in en folkmassa utanför en jobbmässa och minst 8 människor dör och fler skadas. Polisen Bill Hodges och en kollega lyckas aldrig få fatt i mördaren, som kommer undan. Bill blir ganska kort därefter pensionär. Han sitter mest deprimerad framför TV:n och tröstäter när ett brev från Mercedesmördaren dimper ner i brevlådan. Bill överlämnar inte detta till sina kollegor utan rycks ur sin overksamma dvala och inleder egna spaningar.

Sedan kan ni kanske räkna ut att det blir en katt- och råttalek som är oavbrutet spännande. Avslöjar inte mer om handlingen för det här ska ni läsa.

Karaktärerna är framskrivna på typiskt Stephen King-manér. De är sympastiska men inte perfekta och humorn ligger under ytan även i allvaret.  Bill Hodges och de andra han möter i jakten på mercedesmördaren är personer du skulle vilja träffa. Utom mördaren då.

 

 

Dystopier

Den här sommaren har jag läst mycket dystopier/Urban fantasy. Jag har läst:

  • Delirium och Pandemonium
  • Sveket
  • Den unga Eliten
  • Riot

Sedan tidigare

  • Divergent-triologn
  • Hungerspelen triologn
  • Legend-triologin

Kort sagt en hel del dystopier, jag skulle säkert kunna räkna upp fler, men dessa får bli exempel. Varför är jag så förtjust i dystopier?

Tror det handlar om att i varje dystopi hittar vi ett riktigt bra äventyr i grunden och även en kärlekshistoria och en massor om död och förluster av olika slag. Sedan är det förtjusande att läsa om starka och modiga kvinnliga karaktärer, vilket återfinns i samtliga jag har räknat upp.

Det är skildringen av det kollapsade samhället som just nu fascinerar mig. I alla dystopier har samhället sedan en tid tillbaka kollapsat. Det kan vara krig, miljöförstöring eller ett virus. Det leder till fattigdom, svårigheter att leva ett fritt liv.

I en del av böckerna får vi se samhället skildrat från de mest priviligierade som sakta kommer till insikt om ojämlikheterna. Illusioner som inte är sanning.  I andra är det tvärtom. Vilka är de gemensamma nämnarna? Samhället som bildats utestänger människor, eller delar in dem. Falanger i Divergent, Distrikten i Hungerspelen, Sfärerna som skyddar i Sveket, hjärntvätt och kontroll i Delirium. De som är inne och de som är ute.

Kontrollen av massorna är en viktig del – att upprätthålla en illusion eller bara lagarna. Det kan vara fattigdom som låser in, Hungerspel som dödar. Falanger som kontrollerar din världsbild, hjärntvätt – ja det mesta är tillåtet. Bara det perfekta samhället upprätthålls.

Sedan händer det något som gör att illusionen spricker och en revolution startar. Alltid med ett högt pris för alla inblandande, i bland döden. Vilka risker är vi beredda att ta för att komma ur förtryck, eller för att stoppa en samhällsutveckling vi inte ställer upp på? När i processen reagerar vi? Den kommer ju ofta smygande. Partiers opinionssiffror, innehållet i debattartiklar, nivån i debatten. Varför uppmärksammar vissa detta mer än andra?

Det här är spännande frågor och brännande aktuella i dag. Vi ser demokratin angripas från många håll. Det är terrorism och människor i tidigare starka demokratier som väljer ledare som är alltmer instabila och framför allt mindre demokratiska. Jorden är på väg att bli överbefolkad, farligare och mindre av miljöförstöring och havsnivåer som stiger.

När ska vi reagera? Vilka risker måste vi vara beredda att ta då? Vilka blir hjältar och vilka saboterar?  Kommer jag att reagera och i så fall hur? Vilka är signalerna att lyssna efter? Världen brinner och våra tidningar fylls av reportage om Pokémon Go.

Är vi egentligen tillräckligt arga/rädda/medvetna?

 

Sveket #sommarläsning 13

Titel: Sveket

Författare: Ursula Poznanski

Betyg: 5

Vilken dystopisk sommar det har varit. Mer om detta. Ursula Poznanski upptäckte jag i och med att jag läste Erebos. Hon är från Österrike, så originalspråket är tyska. Född 1968.

Sveket är första delen i en triologi som jag vill fortsätta att läsa. Vi beger oss till Sfärerna. Klimatet har gjort att det har skapats stora sfärer med konstgjort klimat och strikt styrda resurser. Sfärerna räcker inte på långa vägar till alla. Utanför rasar en evig vinter och därute bor de primitiva klanerna. Inne i sfärerna arbetar alla hårt för att utveckla sätt att bygga fler sfärer, ta emot fler och rädda klimatet. Officiellt är detta historien i alla fall.

Ria är en av de främsta studenterna vid akademien i en av de större sfärerna. Ett framtidslöfte just nu rankad nr 7, specialist på retorik och att läsa kroppspråk och andra icke-verbala signaler. Hon är förälskad i Aureljo, rankad nr 1. En trolig framtida president i Sfärerna.

En vän till Ria dör utanför sfären efter att en klan anfallit dem. En kort tid senare råkar Ria höra ett samtal mellan Sfärens ledare och några andra som handlar om en komplott och att de inblandade måste dödas. Sedan hör hon att det handlar om nr 1 och nr 7 och sedan 5 till. Hon och Aureljo utpekade som delaktiga i en komplott??

Hon berättar för de andra i hemlighet när hon kommer åt, men ingen av de förmår egentligen ta det på allvar. Tills just dessa 6 blir uttagna att åka och besöka presidenten. Är det en slump? Åker de i väg för att bli dödade?

Vad som händer sedan kan du läsa – detta är bara inledningen. Det är spännande, tankeväckande och innehåller såklart ”hjältar” och skurkar och lite mitt emellan. Det är hyfsat befriat från de värsta klyschorna.

En detalj jag fäste mig vid var salvatorerna – en sorts klocka alla har på armen. Den registrerar ALLT. Puls, ditt individuella näringsbehov. Måltiderna signalerar salvatorn om och då får du en individuell måltid perfekt komponerad efter ditt näringsbehov.

Vad händer i en värld där det inte finns plats för alla? När alla inte ryms i sfärerna? Vad är tillåtet för att då skydda de som bor i sfärerna från de som inte får plats i dem? Det går att dra så många paralleller till vår samtid här i form av symboler och värderingar av människor. Det är troligen därför jag gillar detta.

Pandemonium #sommarläsning 12

Titel: Pandemonium

Författare: Lauren Oliver

Betyg: 5

Pandemonium är del 2 i triologin som börjar med Delirium. Jag brukar nöja med mig första delen, men det här var för spännande  – så nu har jag läst uppföljaren.

Lena kom ju undan och in i vildmarken. Där hittar hon ett nytt liv, återhämtar sig och reser sig. Hon är nu en del av motståndsrörelsen. Det är ett primitivt och hårt liv, men de är fria. De flyttar mellan bosättningar och vintern är alltid en kamp för överlevnad. När som helst kan de bli attackerade och deras bosättning förstörd. Det går aldrig att helt koppla av.

Vi följer två perspektiv, då och nu. Boken slutar i ett nu. Det ger en inblick i hur de lever och vilken kamp livet är i vildmarken. I nu:et följer vi Lena och de andra i vad som är en attack mot rörelsen DFA, som vill bota människor innan de ens är fyllda 18, en mycket farlig procedur som kan leda till sinnessjukdom och empatilöshet.

Jag tänker inte spoila något  – det här en berättelse som bär, det är för det mesta väldigt spännande och ett riktigt äventyr.

Även i den här dystopin framträder ett samhälle där människor ska korrigeras och hållas under kontroll. Priset för detta är högt för alla. De lyckliga som kan passa in och bli botade och alla de i ett samhälle som inte passar in, de som föds annorlunda, drabbas av sjukdomen eller bara vägrar att anpassa sig. De har ingen plats i ett sådant samhälle. De lever som djur i vildmarken, blir terrorister eller får söka sig ner under jorden.

Det här är en fråga vi alla måste ställa oss – ett samhälle måste också ta hand om de annorlunda, de som misslyckas, blir sjuka eller de som inte kan ta hand om sig själva. Det kan vi , men bara om alla andra ser till att det går. Vi som klarar oss själva ska ta det ansvaret så långt det bara går. Ärligt, hårt arbetande och varje dag.

För att ett samhälle ska vara sunt får inte en enda av dess medborgare vara sjuk. DFA:s filosofi går djupare – mycket djupare – än jag hade trott. Det är inte bara de obotade som är farliga utan också se annorlunda, de vanskapta och avvikande. De måste också utrotas

Vad är vi villiga att göra för att fortsätta undvika det samhälle som beskrivs här? Det är kusligt lik beskrivningar om perioder i vår verkliga historia. Det är det här vi måste undvika – genom att värna vår demokrati.

Bränd himmel #sommarläsning 11

Titel: Bränd himmel

Författare: Gilly Macmillan

Betyg: 5

Läste den här deckaren via IPad, även den nedladdad via en dagstidning. Det är ju semester och därför sträckläste jag nästan den här boken. Jag är svag för deckare och tyckte om detta.

Vi möter polisen Jim som är beordrad att tala ut hos en psykolog – detta ett år efter fallet.
Rachel är på söndagsutflykt i skogen med hunden Skittles och sonen Ben, 8 år. De har arbetat sig i genom en skilsmässa och Rachel känner hur hon börjar må bättre. I slutet av promenaden vill Ben springa i förväg till gungorna och eftersom att Rachel vet att han hittar och vill uppmuntra hans självständighet låter hon Ben och hunden springa i väg. När Rachel kommer dit hittar hon inte Ben. Allt faller samman. Till slut hittar sökpatrullerna Skittles, med avsparkat ben. Vad har hänt med Ben? Varje minut är viktig.

Vi följer Rachel, utredningen och vad som psykiskt händer med de här människorna. Systern Nicola, vännen Rachel, ex-maken John. Ingen är sig helt lik, eller den man trodde de var. Dessutom är pressen och allmänheten misstänksamma mot Rachel och hon får motta mycket hat och fördomar. Vilken sorts mamma släpper sitt barn ur sikte på det sättet?

Polisutredningen är tung och Jim får ge allt han har, i det första högprofilfall han ansvarat för. Spåren leder i olika riktningar och för Jims del delvis i fel riktning.

Det är spännande och fångar in dig direkt. Det växlar mellan att du följer Jim och utredningen och Rachel. Vi följer också samtalen med psykologen ett år senare.

Det här var perfekt semesterhälsning.

Den unga eliten #sommarläsning 10

Titel: Den unga eliten

Författare: Marie Lu

Betyg: 4

Marie Lu är en amerikansk författarinna född 1984. Hon har skrivit Legend-triologin, som jag läste och uppskattade väldigt mycket. Den unga eliten är hennes nästa projekt och är också en triologi. Vet att den andra delen har kommit i alla fall på svenska.

Blodfebern svepte över landet och lämnade massor av döda, men också barn som blev märkta av sjukdomen rent fysiskt men de fick även sällsynta, magiska gåvor. De ses som malfettos, missfoster och är märkta för livet. Den unga eliten är en sammanslutning av just malfettos och de vill kämpa emot ett samhälle som ser de som missfoster. Ett av dessa sällskap heter Dolksällskapet och det är en sammanslutning som letar upp unga malfettos innan inkvisatorerna hittar dem – och oftast dödar dem.

Adelina Amouteru är en av de barn som överlevde blodfebern, men som blev märkt för livet. Hon förlorade ett öga och hennes hår blev olika nyanser av grått och kan skifta. Hon växer upp med sin lillasyster Violetta, som är den perfekta systern/syskonet. Det är hon som får deras fars kärlek, inte Adelina. Adlina hittar inte de krafter inombords många malfettos har, utan känner sig mest som ett stort misslyckande.

Adelina bestämmer sig för att rymma när hennes far säljer henne som älskarinna till en köpman  – ingen vill gifta sig med en malfetto. Men hennes far upptäcker henne och det slutar med att hennes krafter samt en olycka dödar fadern. Adelina flyr för sitt liv.

Till sist fångas hon och får sin dödsdom, hon ska likt en häxa brännas på bål. Men precis när elden ska börja förtära henne blir hon räddad av Dolksällskapet. Hon klarar sig och får träffa prins Enzo och de andra i sällskapet. Hennes krafter utvecklas av träning och hon tas upp som medlem i sammanslutningen.

Violetta hålls fången får Adelina veta. Hon slits mellan kärleken till sin syster och passionen för Enzo, den vackra prinsen. Sedan bryter kaoset ut.

Det är en mörk historia och det är inte självklart att hitta gott och ont. Du får som läsare vara beredd på detta. Det här är inga historier med ett självklart lyckligt slut, men spännande är det. Marie Lu fruktar inte mörkret i sina berättelser – snarare är det mörkret och utsattheten, vreden och hatet hon söker och beskriver. Adelina är en komplex karaktär med mycket hat och vrede inombords. När hennes krafter släpps loss släpps också dessa starka känslor ut.

 

Nidstången #sommarläsning 9

Titel: Nidstången

Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell, illustreratör: Henrik Jonsson

Betyg: 4

Serien Pax har fått uppmärksamhet för sin medvetna inriktning på mellanåldern, ca 9-12 år. Det är ett urban fantasyäventyr som utspelar sig i Mariefred. Jag fick ladda ner boken gratis via en dagstidning och blev nyfiken.

IMG_1399

Bröderna Viggo och Alrik står i centrum. Alrik går i åk 6 och Viggo i åk 4. De får flytt ain hos en fosterfamilj i Mariefred, deras mamma har alkoholproblem.

I Mariefred bor syskonen Estrid och Magnar och de kan en del om magi. De har läst i korten om att två stycken tvåhänta krigare ska anlända för att bekämpa ondskan. Det visar sig att tecknen stämmer in på bröderna.

De lär känna Estrid och Magnar eftersom de har sönder en glasruta i deras Orangeri. I stället för att betala glasrutan bestämmer fosterföräldrarna att de får arbeta av kostnaden. Estrid sätter bröderna på prov direkt. Är det bröderna som är krigarna?

Det här är spännande, lättillgängligt och ja, perfekt för mellanåldern. Illustrationerna är jättefina och dramatiska och tycker jag, inte för många. Det går lätt att läsa och slutar såklart mitt i en cliffhanger. Det är lite Harry Potter (de första böckerna) över det hela, men det är ju knappast negativt.

Jag läste detta mest för att jag blivit nyfiken. Det ångrar jag inte, men jag tror inte utom i undantagsfall att jag rekommenderar detta för högstadieelever. Några kan jag tänka mig, som övningsläsning hemma för att få upp flytet kanske. Det kommer jag att testa.

 

62 dagar #sommarläsning 8

Titel: 62 dagar

Författare: Cilla Nauman

Betyg: 4

62 dagar  – det är så många dagar Toms sommarlov är. Det räknade han ut när skolan slutade i juni.

Det är första sommaren med moped och livet leker. Tom hänger med sin bror och de andra på landet, som det ska vara. Sommaren är lång och Tom är på landstället vid havet. Den här sommaren är dock inte lika lätt och underbar som den brukar. Saker händer som är komplicerade och sorgliga och Tom får en hel del att fundera på.

Det är inte klokt att man kan vara så brutalt ensam om sitt liv. Kan verkligen ingen hjälpa till litegrann?” (s.21)

När jag läste det här citatet höll jag med, du är ensam om ditt liv. Det är inte okomplicerat, men så är det.  Tom funderar mycket på detta och på döden. Skildringen av när morfar och mormor dör och begravs är vacker, men realistisk, det fick mig nästan att börja gråta. Kände igen så många av känslorna från mina far- och morföräldrars begravningar.

Cilla Nauman n kan verkligen beskriva känslor. Hur jobbiga de är, hur starka de är och hur obegripliga de kan vara. Tom är en karaktär jag verkligen tycker om, det är så mänskligt och varmt. Cilla Naumann har skrivit Kulor i hjärtat också som jag tror också handlar om en Tom (men låter det vara osagt). Den tycker jag också om.

Jag köpte den här boken för ett bra tag sedan med tanken att ha den som högläsningsbok, den är ganska kort och har korta kapitel och ett driv i berättelsen. Passar detta för att läsa högt? Kanske. Det är starkt, närgånget i bland och det berör. Det är värt att testa i alla fall.