Röd Drottning

Titel: Röd drottning

Författare: Victoria Aveyard

Betyg: 5

Mare Barrows blod är rött och inte silver. Det avgör hela livsödet i hennes samhälle. De silvriga styr – de röda krigar och lider av fattigdom.

En kväll möter hon en okänd man utanför en pub, inget dramatiskt. Senare finner hon sig ha jobb som tjänare  – i Solpalatset, de silvrigas högborg. Mare dras med in i ett farligt spel. Hon visar sig ha en unik, dödlig förmåga trots att hon är en enkel röd flicka. Hon dras in i intrigerna i palatset samtidigt som hennes röda vänner börjar göra uppror. Hon står mitt i allt detta – med risk för sitt liv.

Det här är egentligen en mer eller mindre en likadan berättelse som så många andra i fantasygenren för ungdomar. Jag känner igen Katniss och de andra hjältinnorna jag mött. Kärleken, lojaliteten, hjältemodet och såklart splittringen i samhället. Inget nytt under solen.

Ändå – jag lockas in i världen, spänningen och äventyret varje gång. Röd Drottning är en av de bättre jag har läst. Det är spännande, fyllt av konflikter, ont mot gott. Mare Barrows är en modig, intelligent och egensinnig ung kvinna. Läsningen flyter på med stor förtjusning. Precis som det ska vara.

 

 

Generation Loss

Titel: Generation Loss

Författare: Elisabeth Hand

Betyg: 5

Den här boken liknar nästan ingenting jag har läst förut. Det närmaste jag kommer är Gillian Flynn.

Cass Neary är sliten, alkoholist, tar droger och arbetar på ett boklager för att överleva. Livet har inte varit snällt mot henne. Trettio år innan hade hon för en kort glanspersiod tagit en serie fotografier som i konst-  och fotovärlden gjorde henne berömd. Hon fotade i New York på 70-talet när staden var som mest nedsliten och hon fotade det mest mörka och hemska i den. Sedan tog glansperioden slut och Cass fotograferade inte mer, inget som var likt dessa foton i alla fall.

Nu blir hon kontaktad av en bekant som vill skicka henne på jobb för att intervjua en annan berömd fotograf som i dag bor på en avlägsen ö utanför kusten vid Maine. Det handlar om en fotograf som var/är Cass främsta förebild inom fotografering och hon tar motvilligt uppdraget.

Hon anländer till en avlägsen ö med en massa äldre hippieorginal och hittar den originella, även hon, rejält nedsupna fotografen.

Sedan försvinner en ung flicka från samhället och samtidigt är en annan yngling försvunnen. Det börjar visa sig att Cass har hamnat mitt i ett ganska kusligt ormbo av gamla oförätter och trasiga människor. Vid ett tillfälle frågor hon sig: vem skulle vilja bo här, mitt i ödemarken? Jag skulle kunna det. Trasiga människor som tyr sig till ett fattigt avsides ösamhälle och hjälper varandra så gott det går.

Boken fångar mig på grund av stämningen och mörkret. Öarna utanför Maine är som klippt och skurna för det mörker och den stämning som förmedlas. Kargt, ogästvänligt och passar inte in någonstans, trasiga hus, trasiga människor. Cass är en udda karaktär som lever på sprit och tabletter och för att fotografera. Hon kan inte, är inte alls redo eller kapabel att bli konform, att anpassa sig.

Du öppnar den här boken och du blir fångad nästan på en gång.

 

Min fantastiska väninna

Titel: Min fantastiska väninna

Författare: Elena Ferrante

Betyg: 4

Jag har haft Ferrante i bokhyllan ett tag, inget ovanligt med det alls. Det har saknats tid. Sedan blir jag ofta skeptisk när böcker hyllas och skrivs upp.

Nu har jag läst den första delen i berättelsen om Lila och Elena. Väninnorna som växer upp i det fattiga Neapel. Vi får följa flickorna från ca 7 – 16 års åldern och det är 40-50-talets Italien.

Lila är den egensinniga och dynamiska som alla älskar eller älskar att hata. Elena är den vettiga, lugnare flickan som blir vän med den vilda Lila i skolan som liten. Det bara blir så, en dag bara är de bästa vänner. Det är en konstig vänskap och balansförhållandet skiftar ständigt med omständigheterna. I bland är Lila överlägsen och i bland kan Elena känna sig i överläge. Dock skulle jag säga att balansen tippar över mot Lila.

Elena får via deras lärare möjlighet att studera vidare och fortsätta gå i skolan. Hon har läshuvud och kämpar hårt med studierna och får fina betyg. Detta retar i perioder Lila som inte saknar intelligens. Hon kan läsa in ett ämne själv hemma för att sedan briljera med detta inför Elena.

Elena och Lila blir ju unga kvinnor i boken och detta är helt olika för flickorna. Lila blommar ut och blir vacker och pojkarna trånar efter henne. Till slut ger hon upp ambitionerna på skolan. Hon blir kvinna och så småningom förlovad med en rik pojke i kvarteret, Stefano.

Elena däremot som studerar och inte har pojkvän som Lila beskrivs som kraftig och finnig och har inga vackra tonår. En sommar åker hon bort till en ö och stannar hela sommaren. Då försvinner finnarna och hon blir också förälskad i Nino. Det slutar inte bra dock. Hösten kommer och Elena blir en ful flicka med finnar igen som studerar. Nino och hon blir det ännu inget av.

Boken slutar mitt i ett skeende – inte dramatiskt, men öppet. Hur blir det med den fortsatta vänskapen? Ska Elena satsa på Nino trots allt?

Intressant är att Ferrante liksom ger Elena sin kvinnlighet bara när hon inte studerar, på somrar och lov. Symboliskt? Ju längre i från studierna Lila kom ju vackrare beskrevs hon och Elena likaså bara skolan var slut för terminen. Kan en kvinna vara intelligent och vacker på en gång? Kanske inte i det Italien som beskrivs här. En egenskap tar över.

Jag vet inte om jag kommer läsa vidare, men faktum är att jag gillade boken – efter en trevande start: jag har tänkt på den, den lämnar någon form av spår. Ser fram emot att prata om den i bokcirkeln.

 

 

Wink Poppy Midnight. Vem är vem?

Titel: Wink Poppy Midnight

Av: April Genevieve Tucholke

Betyg; 4

Fick den här boken på en lärarkväll på ett förlag. Omslaget är fantastiskt och inbjuder till att läsa.

Vem är vem? En hjälte, en skurk och en lögnare. Ja, på ett sätt är det detta boken går ut på.

Midnight är nog trots allt hjälten –  i alla fall i min läsning av boken. Hans mamma och storebror har lämnat familjen och bor i Frankrike. Midnight och pappa bor kvar i USA. Poppy är hans flickvän, eller kanske snarare, den som vill/kräver att få vara hans flickvän. Midnight själv vet nog inte vad han vill.

In kommer Wink, en rödhårig, egensinnig tjej som är Poppys totala motsats. När Midnight och hon blir grannar finner de varandra direkt. Ett sorts triangeldrama tar sin början, men vem har vilken roll? Vem ljuger?

Vi följer alla tre karaktärerna i olika korta scener/kapitel. Detta är ett berättargrepp jag blivit mer och mer förtjust i. Läsningen bara flyter och på något sätt tappas inte handlingen bort, vi bara får lite olika vinklar på den.

Jag gillar den här boken, slutet drar ner betyget något, Tycker det drar i väg lite väl mycket. När jag lägger i hop boken funderar jag fortfarande på vem som egentligen är vem. Är det inte så att alla har lite hjälte, lite skurk och lite lögnare inom oss?

Vad mina vänner inte vet

Titel: Vad mina vänner inte vet (del 1)

Författare: Sonya Sones

Betyg: 4

D

Den här boken hittade jag av en slump. Var kvar på jobbet en fredag och letade lite slumpmässigt i antologidelen i ett läromedel när jag stötte på ett kort utdrag ut denna bok. Jag lånade den på skolbiblioteket direkt när jag gick hem.

Det här är egentligen en bagatell, men det är en förtjusande bra sådan. Varm, humoristisk och vanlig. Jag kan vara svag för vanlig. Den är skriven i dagboksform och väldigt subjektiv och personlig.

Vi träffar Sophie, hon bor med sin mamma och pappa och hon har framförallt två nära vänner, Rachel och Grace,  som hon delar allt med. Hon är kär i olika killar och blir i hop med Dylan. Allt är som på rosa moln  – eller?

Sophie ritar av skolans ”ärkenörd” Murphy kallad på bildlektionen. Hon tycker synd om honom och hon känner hans ensamhet.

På vinterlovet är Sophie på ensamsemester på gallerier och konstmuseum och plötsligt sitter Murphy framför samma tavla och de börjar prata och sedan umgås. Efter vinterlovet är inget sig riktigt likt.

Kan hon bli förälskad i skolans nörd? Hur kommer de andra reagera? Vad ska hon göra?

Del 2 ska tydligen handla om Murphys perspektiv. Den här boken tänker jag rekommendera till elever – men för läsning på egen hand.

Störst av allt

Titel: Störst av allt

Författare: Malin Persson Giolito

Betyg; 5

Ännu en lindabloggenfavorit. Jag läste om den hör boken när den kom ut och ville läsa den. men det dröjde till bokrean. Det här är en, tycker jag annorlunda deckare som inte är spännande på den konventionella sättet. Det är ett rättegångsdrama på ett sätt och en ändå så mycket mer.

Maja går på Djursholms allmänna gymnasium och närmar sig studenten. Hon bor i en fashionabel villa i Djursholm och har bra betyg i skolan. Hon blir förälskad i Sebastian, sonen till en av sveriges rikaste män. De är ett vackert par och Majas föräldrar är alldeles till sig av förtjusning. Den rika fasaden döljer dock något annat.

En morgon sker en skolskjutning i ett klassrum och Maja är häktad son anstiftare och inblandad. Flera ungdomar är skjutna. Vad har hänt? Hur kan detta ske?

Under det att vi följer rättegången får vi veta mer och historien ur Majas perspektiv rullas upp. Vad kan ligga bakom att någon beger sig till en skola och skjuter? Någon med hela livet framför sig?

Det här är läsvärt och jag som läst många deckare gillar det lite annorlunda i berättandet – att varva rättegången med Majas berättelse, för mig är det ett grepp som fångar mig som läsare. Att jag sedan är uppvuxen i Danderyd (ej i Djursholm) gör att jag känner igen mig geografiskt och det är alltid en rolig dimension.

Deckare och så lite Grit

Min nuvarande påskläsning är Störst av allt av Malin Persson Giolito och Grit av Angela Duckworth. 

Störst av allt är en deckare jag sett fram emot länge. Den handlar om en skolskjutning i Djursholm. Vi för följa en av de inblandade som nu står rättegång åtminstone för medhjälp. Men  – vad hände egentligen? Allt rullas upp och det är väldigt spännande att följa. På det sättet är den inte alls som jag tänkte mig. Ser fram emot att läsa vidare.

Grit intresserar mig för att det är ett aktuellt ämne och jag är intresserad av drivkrafter och mål samt vad det kan göra för skillnad. Hittills har Angela Duckworth mest redovisat exempel och diskuterat vad detta fenomen då skulle vara. Det handlar om att talang inte förklarar framgång inom olika områden. Det korrelerar inte alls. Det behövs mer. uthållighet, envishet, övning, hårt arbete. Det där som inte har samma stjärnglans över sig. Ändå vet alla att talang inte räcker, men det är intressant hur ofta vi inte vill vidtalas att hårt arbete och övning inte bara räknas utan gör skillnad. Hur får jag i mitt yrke eleverna att se detta? Hoppas läsa mer och lära mig mer.

Nu inleds lässnål vardag igen så jag hoppas jag inte dröjer för länge med ett längre utlåtande om dessa böcker.

Ingenting och allting

Titel: Ingenting och allting

Författare: Nicola Yoon

Betyg 5

Lindabloggen har nog inte på länge delat ut favoritfemmor som just nu. Jag köpte den här boken på en lärarkväll inriktad på ungdomslitteratur. Ingenting och allting är en mjuk, stark berättelse om att leva, om livet.

Tänk dig att du riskerar att dö om du lämnar huset, ditt immunförsvar är skadat och du skulle troligen få en infektion som kroppen inte klarar av. Du är 18 år och du blir kär. Vad gör du? vad är livet värt – om det inte kan levas och upplevas?

Maddy är hemma i sitt hus med sin mamma. Hela tiden. Hon kan inte lämna huset eftersom hon riskerar att dö av infektioner. Hon har levt så hela sitt liv. Mamma och läkaren Carla har henne under sina vingar. Maddy pluggar, läser och umgås med mamma och Clara.

En dag hör hon hur nya grannar flyttar in, hon tittar genom fönstret och ser honom. Olly, eller Oliver. Grannens son. De tar kontakt via mail/chatt och blir vänner – eller mer än vänner.

Clara går till slut med på att han får besöka Maddy. In i luftslussen, inga infektioner i kroppen och de kan träffas utan att vara alltför nära. Det dröjer inte länge innan det, just det, är allt de båda vill. Vara nära. Vad ska Maddy göra nu? Hon vet att hon riskerar livet bara genom att träffa honom. Ändå vet hon att hon måste.

Ja, vilka beslut måste Maddy fatta? Vad är det egentligen att leva? Vad kan det vara värt att riskera för att få leva, för att få vara förälskad, för att kort sagt: vara människa?

Maddy har en del att tänka på och allt är inte helt så helylle och idylliskt som det kan verka på ytan. Kärleken öppnar dörrar som varit stängda länge.

Jag kan förstå att den här boken har jämförts med John Greens mästerverk förr eller senare exploderar jag och jag ser att likheterna finns. Det som jag tycker är likt är att det handlar om liv. Inte om döden, utan snarare om att leva, att välja liv.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

 

Titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Författare: Johannes Anyuru

Betyg 5

Boken inleds mitt i ett gisslandrama, en terroristattack. Det är en konstnär som likt Lars Vilks, eller Charles Hebdo har skapat karikatyrer som anspelar på Islam. Så långt ineldningen. Fortfarande hyfsat enkelt.

Sedan får vi veta att attacken blir avbruten av en tjej som är en av terroristerna som håller gisslan i en bokaffär. Men vad händer egentligen? Varför avbryter hon – och vad får henne att göra det?

Vi får sedan följa en berättelse i olika tidsplan. Det mest framträdande är nutiden. Flickan som avbryter attacken hamnar på psyksjukhus och påstår sig vara sänd hit från framtiden för att förhindra attacken som sedan leder fram till den dystopiska framtid hon själv har upplevt.

I intervjuer och texter får vi via författaren veta mer, i snabba och i bland tidsmässigt svindlande tllbakablickar (eller ska vi kalla det framåtblickar). Har hon släppts fri, hamnat i Belgien och sedan fått en annan belgisk flickas identitet och illusionen av att vara sänd från en framtid? Vad har egentligen hänt?

Vem är hon? Författaren, som väl metatekniskt, är sig själv i boken träffar henne för att utröna vad det handlar om. Han skriver en bok om gisslandramat i bokaffären. En teori är att hon suttit fängslad i det beryktade fängelset Al-mima, tänk ett värre Guantanamo. Neurologiska experiment och tortyr.

Vid ett tillfälle i det flickan berättar har hon rymt från en lägenhet i Kaningården men  ganska snart blivit upplockad av patruller och skickad till hus T i Kaningården.

”Jag tänkte på bilden jag gjort mig av ett svart hål mitt i Kaningården. Tänkte att jag var där nu.

”Du är ny här eller hur?” sa han

”Hur vet du det?” svarade jag

Du har fortfarande kvar ditt hår”. (s 200)

Vi får inga svar. Inga svar utom en framtid som innehåller ställen som Kaningården utanför Göteborg. I slutet av boken har författaren beslutat sig för att stanna kvar i Sverige och tro att det finns ett sätt att vara svensk. Ett sätt att förhindra Kaningården. Hopp.

Föräldrar som tagit barnen över att hav mot en bättre framtid och barnen som upptäckte att landet Sverige i stället blev deras resa över att hav. Tar då resan någonsin slut? Det är den starkaste tanken jag tar med mig från denna bok.

”Vi stannade hos pilträdet vars grenar vajade i vinden. Vi stannade hos frostrosorna på fönsterblecken /……./ hos dagisbarnen som gick på led över övergångsstället, i sina signalgula västar. Vi stannade hos björkpollenet som klistrade sig mot fönstren när våren kom och hos vemodet djupare in i sommaren.” (s. 299)

Läs den!

Fiskarmännen

Titel: Fiskarmännen

Författre: Chigoze Obioma

Betyg: 5

Fiskarmännen är vårt bokcirkelval och detta avhandlades i onsdags. Jag hade inte läst ut boken vid det tillfället, men diskussionerna gjorde mig motiverad att fortsätta med de ca 70 sidor hade kvar. Saras bokblogg har också bloggat om den här boken, hon är med i samma bokcirkel.

Fiskarmännen är Obiomas debutroman och utspelar sig i Nigeria. Vi möter fyra bröder Ikenna, Bojan, Obembe och jag i boken = Ben. De finns två yngre syskon också, David och Nkema. När boken börjar är vi alltså i Nigeria och det är nittiotal, pojkarnas far blir förflyttad och ska arbeta i en annan stad. De fyra bröderna, är ungefär mellan 9 och 12 år.

De börjar fiska i den förbjudna floden, Omi-Ala, den som är förgiftad och därmed angripen av onda andar. De blir ertappade med detta och för en rejäl utskällning hemma av pappan som vill att de ska fiska efter kunskap och utbildning i stället. Pojkarna med äldsta brodern Ikenna i spetsen tar hämnd på kvinnan som avslöjade dem och dödar en av hennes tuppar och kastar den över muren in till hennes trädgård.

Men vad värre är. Pojkarna möter den lokala galningen Abulu som skrämmer livet ur dem med oerhörda konsekvenser. Han uttalar en profetia som handlar om den äldste av bröderna. Han ska enligt profetian dö för en fiskares hand. Därefter börjar Ikennas metaformos och inget blir sig likt. Bröderna slits isär eftersom Ikenna skräms av profetian och tragedier drabbar familjen. När är det OK att hämnas? Hämnas med döden?

Det här en sagoliknande berättelse med ett rötterna i det afrikanska kulturen med övernaturliga inslag som finns parallellt med en mer rationell och kristen tro. Djur representeras i varje kapitel, Ikenna liknas vid en pytonrom, fadern vid en örn och hatet som en blodigel. Det är lätt och engagerande och du tas med in i en familjehistoria med lycka, gemenskap, sorg och tragedi. Slutet är väldigt tolkningsbart och jag sluter mig till att i alla fall känna hopp. Hopp inför en framtid.

Slutet på boken är svårtolkat och jag har inte trots diskussioner kunnat klura ut vad det innebär. Jag tolkar det dock som att det osynliga bandet mellan syskon är starkt och detta oavsett ett fysiskt eller psykiskt möte.